Hyllning till Hedda

Idag så pratade jag med min vän Hedda. Hon satt och åkte tåg och sen träffade hon en vän och hade inte tid med mig längre.
Varför kommer alltid telefonen i sista hand?
Vi hörs inte så ofta längre, så jag sa åt henne att läsa min blogg.
Först så frågade hon vad en blogg var.
Jag sa "men det är typ som en dagbok på internet"
"Jaha, men det låter ju kul. Vad skriver du då? Typ kära dagbok idag jobbade jag på 7eleven"
Efter lite prat så sa hon det. "Ja, men skriv en hyllning till Heidi, så kommer jag att läsa."
Så här kommer den, bara för dig Heddan;

Heidi, Heidi min hummer och min själsvän. Med lite telepati kommer man långt ;)

Allt började på lekis. Hon den där som aldrig lärde sig texten till Idas Sommarvisa.
Men vi hade lika dana Hugo figurer.

Sen kom skolan och vi pratade inte så mycket, men sen när man blev ung och dum i tonnåren så kom vi tillbaka till varandra.
Folköl och Beatles.
Det var så vi fann varandra igen.

Vi har nog gjort det mesta tillsamans (fast vi har nog inte sett varandra nakna)
Nu hörs vi inte lika ofta längre, ett sår i mitt hjärta.
Men när vi väl pratar så är det som om det kommer ett ljus in i livet igen.
Alltid lika possitiv och alltid lika glad.

Humoristisk
Evigt förvirrad
Idislande?
Drömmare
Ivrig

Så Heidi, kommer du att läsa bloggen nu?