Sociala Lotta till attack

Idag har jag varit social ;)


ja mer social än vad jag brukar vara på vardagar i alla fall. Social för att jag själv ville och inte för att det ingick i jobbet.
Jag kände mig helt slut efter jobbardagen. Satt och väntade på att mange skulle komma och hämta mig och jag ville bara hem. Hem till sängen, hem till soffan, hem till lugnet.
Men då sa jag till mig själv "nej Lotta skärp dig nu, du kommer bara ångra dig om du gör som du brukar... komma med dumma undanflykter. Du är bara lat!"
Och för en gångs skulle lyssnade jag på min inre röst.
Som jag skrev förr så skulle jag åka och hälsa på en barndomskompis idag. Och jag gjorde det! Haha skulle ha ångrat mig om jag inte åkte och nu när jag är hemma ångrar jag mig inte en sekund att jag åkte.
Var hur mysigt som helst, tiden bara rann iväg och vi satt och babblade om det mesta men samtidigt ingenting.
Jag räknade snabbt ut att vi har inte träffats på ett år. När vi träffades sist försökte hon bli gravid och nu är hennes dotter snart två år. Ja ni kan väll själv lägga ihop tiden.
Fast vi inte hade träffats på så länge så var det inga konstigheter alls. Det känndes bara så skönt att få prata igen. Att få träffa en person som man kände så väl när man var så liten.
Men lite hade förändrats.


Hon var mamma ut i fingerspetsarna. Var så underbart att se henne med sin dotter. Helt otroligt!
Samma person som skröt om att hon hade mask och garvade när hennes hund ville äta kattspya satt där och var världens bästa mamma, så rak och så ärlig.
Helt otroligt!


Det var en klok person som fick mig att tänka på en sak idag. Han började prata om att förr i tiden (fast inte så länge sen) så skrev folk dagbok, dom låste böckerna och gömde dom på sådanna ställen att ingen skulle få läsa. Men nu så skriver folk helt öppet på internet vad som händer i deras liv och i deras tankar.
Tänk vad tiderna förändras?
Då började jag fundera på varför jag bloggar.
Varför bloggar jag?
Jag vet inte om jag har ett riktigt bra svar på det men jag tror att det är mitt sätt att komma tillbaka till värkligheten.
Att det är mitt sätt att säga "titta jag finns fortfarande, jag lever"


Låter det egoistiskt? Snälla tänk nu inte så jag vill bara ta mitt steg tillbaka ut i värkligheten.
Det är skumt att man inte kan förstå att man mår dåligt innan man kommer ifrån det dåliga. Det kanske är som ett dåligt förhållande. Man märker inte hur mycket det suger ut lifskraften innan man är därifrån. När man kan titta på det utifrån. När man känner förändringen.
Jag har bytt jobb och för mig var det en helt ny vändning. Jag mår så otroligt mycket bättre. Vist jag kanske jobbar lika mycket som förr men det tar inte lika mycket på mig, jag mår psykiskt så mycket bättre.
Jag är redo att ta tag i mitt liv igen, ett steg i taget, sakta men säkert. Men bli inte förvånade om jag glider tillbaka ibland. Det kan hända.
Men jag märker att jag vill så mycket mer nu än vad jag ville innan.
Jag känner för att gå ut igen, att träffa folk, bara umgås.
Helt underbart att känna sig levande igen!


Vill däremot spotta på någonting som fördunklar mitt humör. Varför måste både aftonbladet och expressen skriva så usla saker på sina framsidor? Handlar det inte om mord så handlar det om annan död, våldtäkt eller mördare som vill gråta ut.
Jag är så sjukt trött på att alla dåliga nyheter ska få komma först. Att dom ska ta störst plats! Är världen verkligen så ond?

Haha Lapp ser du, inte ett enda ord om katterna ;)

Toker, du är tjock!