Ja det är måndag.
Jag har aldrig någonsin tyckt om måndagar, att måndagen kommer påminner mig alltid om att helgen är slut, att det är fem hela dagar kvar till nästa ledighet.
Men enda sedan jag började på mitt nya jobb har dagarna rusat förbi. Jag har redan varit där i snart fyra månader.
Det är helt sjukt vad fort tiden går.
Idag har tiden däremot bara smygit fram. Jag jobbade över två timmar medan jag väntade på att Mange skulle komma och hämta mig. Men jag orkade inte skynda, inte jobba fort. Tröttheten la sig över mig som ett skynke den sista timmen.
Jag var ganska pigg när jag vaknade i morse och det höll i sig fram till 12 tiden. Men nu vill jag bara sova. Äta och sova. Är så hungrig så det finns inte.
Ska gå upp och handla lite mat alldeles strax. Ska göra kurry ris med stekt korv. Mums vad mumsigt! Ska göra massor så att det räcker till matlåda också.
Men det jag ser fram imot är helgen. Förhoppningsvis så ska vi åka till gräsö.
Mitt älskade gräsö, den enda platsen på jorden där jag känner mig riktigt hemma. Det är där jag kan vila ut och bara njuta av livet.
Ingenstans mår jag så bra som på min älskade ö.
Bara ta en promenad utan avgaser, ner till vattnet. Sitta på klipporna och bara njuta. Titta på vattnet, känna lukten och bara lyssna.
Ingenstans i världen finns samma lugn.
Det som är den stora skillnaden mellan gräsö och märsta är friheten.
Friheten att orka saker, att ta en promenad utan att känna rädsla för vilka människor man ska möta. Inga bilar som rusar fram, inga flygplan i luften. Inga hemska människor, ingenting. Bara lugnet och friheten.
Vist nu ska jag inte förneka att man möter människor på gräsö.
Men alla är så trevliga. Du kanske aldrig har sett personen i fråga förr men ändå så stannar alla upp och säger hej. Pratar lite om hur mycket det har regnat eller hur många älgar som finns i trakten.
Katterna kan springa fritt. Det finns ingen risk att grannarna klagar på katterna, eller att dom blir överkörda.
Vist det är inte riskfritt för katterna att springa fritt heller. Men det är betydligt tryggare än här.
Förra sommaren blev Toker ormbiten i näsan. Hela hans lilla söta ansikte svullnade upp. Jag fick panik och tårarna flödade. Sprang över till mammas man för att be om skjuts till veterinären. Men han hade druckit vin och vågade inte köra.
Vad gör man då? Helt strandsatt på en ö.
Jo man ringer till systerns kompis pappas tjej som man aldrig har träffat. Man berättar för henne som det är och hon kommer farandes med bilen och utan minsta bekymmer offrar hon två timmar av sin dag för att rädda min katt.
Hur ofta händer det sådant?
Aldrig här i stan. Men på landet är det en självklarhet. Inge bekymmer. Jag skulle ha gjort samma sak. I alla fall när jag var där. Här hemma skulle jag inte ha vågat.
Gräsö är mitt paradis, och hela min själ skriker av längtan att få vara där igen. Sova ut ordentligt och bara fylla på min själ med kraft igen.
Håll tummarna för mig att jag ska få vandra längs vattnet i helgen.
Jag har aldrig någonsin tyckt om måndagar, att måndagen kommer påminner mig alltid om att helgen är slut, att det är fem hela dagar kvar till nästa ledighet.
Men enda sedan jag började på mitt nya jobb har dagarna rusat förbi. Jag har redan varit där i snart fyra månader.
Det är helt sjukt vad fort tiden går.
Idag har tiden däremot bara smygit fram. Jag jobbade över två timmar medan jag väntade på att Mange skulle komma och hämta mig. Men jag orkade inte skynda, inte jobba fort. Tröttheten la sig över mig som ett skynke den sista timmen.
Jag var ganska pigg när jag vaknade i morse och det höll i sig fram till 12 tiden. Men nu vill jag bara sova. Äta och sova. Är så hungrig så det finns inte.
Ska gå upp och handla lite mat alldeles strax. Ska göra kurry ris med stekt korv. Mums vad mumsigt! Ska göra massor så att det räcker till matlåda också.
Men det jag ser fram imot är helgen. Förhoppningsvis så ska vi åka till gräsö.
Mitt älskade gräsö, den enda platsen på jorden där jag känner mig riktigt hemma. Det är där jag kan vila ut och bara njuta av livet.
Ingenstans mår jag så bra som på min älskade ö.
Bara ta en promenad utan avgaser, ner till vattnet. Sitta på klipporna och bara njuta. Titta på vattnet, känna lukten och bara lyssna.
Ingenstans i världen finns samma lugn.
Det som är den stora skillnaden mellan gräsö och märsta är friheten.
Friheten att orka saker, att ta en promenad utan att känna rädsla för vilka människor man ska möta. Inga bilar som rusar fram, inga flygplan i luften. Inga hemska människor, ingenting. Bara lugnet och friheten.
Vist nu ska jag inte förneka att man möter människor på gräsö.
Men alla är så trevliga. Du kanske aldrig har sett personen i fråga förr men ändå så stannar alla upp och säger hej. Pratar lite om hur mycket det har regnat eller hur många älgar som finns i trakten.
Katterna kan springa fritt. Det finns ingen risk att grannarna klagar på katterna, eller att dom blir överkörda.
Vist det är inte riskfritt för katterna att springa fritt heller. Men det är betydligt tryggare än här.
Förra sommaren blev Toker ormbiten i näsan. Hela hans lilla söta ansikte svullnade upp. Jag fick panik och tårarna flödade. Sprang över till mammas man för att be om skjuts till veterinären. Men han hade druckit vin och vågade inte köra.
Vad gör man då? Helt strandsatt på en ö.
Jo man ringer till systerns kompis pappas tjej som man aldrig har träffat. Man berättar för henne som det är och hon kommer farandes med bilen och utan minsta bekymmer offrar hon två timmar av sin dag för att rädda min katt.
Hur ofta händer det sådant?
Aldrig här i stan. Men på landet är det en självklarhet. Inge bekymmer. Jag skulle ha gjort samma sak. I alla fall när jag var där. Här hemma skulle jag inte ha vågat.
Gräsö är mitt paradis, och hela min själ skriker av längtan att få vara där igen. Sova ut ordentligt och bara fylla på min själ med kraft igen.
Håll tummarna för mig att jag ska få vandra längs vattnet i helgen.
1 kommentar:
Nu tycker jag att det är lite väl mycket katter i din blogg!!
/Lapp
Skicka en kommentar