Igår kom min älskling hem. Mums och kram och gos. Vad jag hade saknat honom. Hans lukt, hans kramar, hans hud.
Det är någonting med Manges hud som gör mig alldeles galen. Den är alltid så varm och så mysig och so god. Det finns inget bättre än att bara vila huvudet mot hans hals, dra mina fingrar över hans rygg och gnugga in mina tår i hans tåveck.
Känna min mage mot hans rygg, hans värme och hans lenhet.
Det är så tryggt och så varmt och så underbart på en och samma gång.
Aldrig sover jag så bra som när han ligger brevid. Aldrig har jag så svårt att gå upp ur sängen som när han ligger kvar.
Om inte det är kärlek vet jag inte vad kärlek är.
Det är inte bara det som gör att jag älskar honom, utan alla småsaker ur vardagen.
Hur han är på morgonen när jag väcker honom. Hur han smackar med munnen när jag pussar honom. Hur han öppnar ena ögat och mumlar "inte än väll?"
Hur han kör mig på morgonen, sitter och gäspar och ler lite mot mig i mungipan.
Hur söt han är när jag får mitt morgon sms när jag precis börjat jobba. Hur jag vet att när vi är hemma så är det bara vardag men varje dag är speciell. Vare sig han är hemma, blir lite smågrinig om han inte får sitt hörn i soffan. Hur han skrattar högt åt dåliga skämt på tvn. Hur han lagar maten med handuken över axeln. Hur han klagar på katterna och sedan matar dom i smyg, "tycker du om sylt Trötter?".
Även när han åker iväg och meckar bil, glömmer både tid och rum. "Jag kommer om en timma" säger han ofta men blir borta i fyra.. Hur jag blir lite smågrinig och sitter här hemma och ilsknar till. Men sen när han kommer hem, luktar illa och är skitig som aldrig förr. Ja då rinner ilskan av mig för att jag ser in i hans ögon. Jag ser att någonstans där inne så ångrar han sig lite, förstår inte alls vart tiden tog vägen. Och han skulle ju ha kommit efter en timma.
Hur kan man då vara arg? När han e så gosig att somna brevid.
Eller när han har varit uppe och handlat, och kommer hem med lite godis och beklagar sig över att det inte finns något som är laktosfritt. Ja då vet jag att han bryr sig. Jag känner mig älskad.
Eller dom gångerna han köper hem dipp utan att välja laktosfritt, ja då bara garvar jag. Han får ju mer för sig själv.
Just nu är jag nykär igen. En underbar känsla. Hans blåa ögon får det riktigt att pirra i mig. Hans lukt hans allt.
Det bara pirrar.
E han inte det sötaste av sött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar