"hellre en överkörd katt än en katt som aldrig får gå ut"

Igårkväll när jag var på jobbet kom en kvinna fram till mig och började prata. Vi kom in på katter och hon berättade att hon hade fyra katter hemma. En hona, en hane och två små kattungar. Nu letade hon efter hem åt den ena av kattungarna. Den andre var redan tingad. En liten hona på 6 veckor behöver därför ett hem. Hon sa att den var leveransklar om två veckor (vid 8 veckors ålder!!!) och jag bad henne snällt att vänta tills kattungen i alla fall var 12veckor. Njaaa det gick inte hennes hund hade det jobbigt av kattungarna men hon kanske kunde sträcka sig till tio veckor. Jag var alldeles för trött för att ge mig in i en diskusion. Jag skulle precis stänga butiken och hade ganska mycket kvar att göra, så jag lämnade ämnet och frågade vad hon letade efter.
Hon letade efter ett hem där kisse kunde få det riktigt bra och kunna gå ut. Jag frågade varför det var så viktigt varför kissen skulle gå ut och hon sa "katter är rovdjur, dom har huggtänder och klor. Dom trivs bättre ute där dom får jaga småkryp och flugor och känna gräs under tassarna."
Jag sa att katter även kunde ha ett väldigt bra liv som innekatter. Så berättade jag om mina skruttar. Att dom hade varit utekatter i 1 och ett halvt år innan jag fick hem dom till mig. Att Toker gärna vill gå ut fortfarande men att jag löser det med att gå ut i sele. Men att Trötter trivs bra som innekatt. Han vill inte gå ut, han är alldeles för rädd för världen.
"jaaa men då har han valt själv" säger hon och tittar på mig.
Jovist har han valt själv men det bevisar bara att en katt kan ha det riktigt bra inne också om han eller hon får bra stimulering men sällskap, leksaker och klätterträd. Och en massa kärlek.
Sen så sa jag att jag aldrig skulle våga släppa ut dom här hemma på grund av alla bilar och elaka människor och katter som springer runt. Men att dom får gå ut på landet och busa.
Då sa hon "jag ser hellre att katten blir överkörd än att den får gå inne hela livet, bara döden blir snabb och smärtfri. Jag köper hellere en ny katt än att tvingar min att gå inne".



Då började jag fundera. Vadå är jag självisk som inte låter Toker och Trötter gå ut? Dom kan faktiskt dö. Inte bara av bilar utan det finns så mycket ute i stora världen som kan skada kissar. Men är det mitt val att göra? Jag vet ju att Toker vill gå ut..
Men det jag kom fram till var;
Nej jag gör rätt. Mina kissar är mitt ansvar. Det är mitt ansvar att se till att dom mår bra, att dom inte skadas och att när dom blir sjuka så är det mitt ansvar att se till att dom får vård. Den dagen jag bestämde mig för att ta hem Toker och Trötter till mig så gav jag en del av mitt liv och min tid till dom.
Så länge som dom finns kvar hos mig är det mitt ansvar att se till att dom är glada och att dom mår bra.
I min värld betyder det att jag inte ska släppa ut dom. Jag vill inte se mina kissar överkörda.

Jag frågade henne vad hon tycker om katter som aldrig någonsin har varit ute. Kissar som bara vet om livet inomhus och mår toppenbra av det.
"men då är det ett val vi har gjort åt katterna, dom kanske skulle älska att vara ute och springa, jag vill inte välja det åt mina katter" sa hon då.



Men då far det i mina tankar. Vad hände med ordspråket "det man inte vet lider man inte av"?
Nej tur att klockan blev 23.00 och både hon och jag var tvungna att gå. Jag orkade inte höra mer.
Men jag antar att det är som med barnuppfostran. Alla fostrar olika och ibland kanske man inte tycker om andras sätt. Men huvudsaken är väll att barnen (djuren) har det bra?
Men jag vet att hennes ord kommer att följa mig länge "hellre en överkörd katt än en katt som aldrig får gå ut...."

Katter har det bra ute i sele också